Igår var en väldigt känslig kväll, som ni kanske ser i min blogg. Men äsch alla har sådana dagar. Igår var min dag, den dag då jag kände mig mest ensam i hela  världen. Idag ska jag åka till Fredrik i min projektarbetsgrupp för att vi ska sammanställa marknadsföringsresultatet som vi har gjort. Dock kommer inte Sara kunna medverka pga begravning så vi ska fortsätta imorgon. Då ska vi skriva slutrapporten. Jag och Fredrik kanske börjar på den, men det är sammanställningen som kommer ta mest tid då vi måste komma underfund med vad det är vi vill komma fram till med marknadsföringen.

Så imorgon efter jobbet ska jag till Fredrik igen, för innan jag kommer får han och Sara skriva ihop ett arbete och hon ska inte ha någonting att säga om angående sammanställningen just på grund av att hon inte medverkat i den. Att vi också jobbar imorgon istället för bara idag är för att vi är schyssta. Det har inte varit så att hon meddelat oss andra att hon inte kan på torsdag. Det fick jag reda på genom att ringa henne, inte tvärtom som de kanske borde ha varit.

Eftersom mamma har bilen får jag ta den där stora röda limosinen som stannar utanför busshållplatsen.

Nu ska jag packa väskan lite snabbt innan jag drar, vilket är om 5 minuter. PANIK!
Ha en bra dag! Puss